Direktlänk till inlägg 17 april 2012
Tillbaka till verkligheten och jag inser att resan endast var en undanflykt. Likt många andra gånger som jag traskar in i mitt lilla rum så kryper ångesten i kroppen, jag vet dock inte varför. Vill inte gräva mer, gräva gräva gräva. Gräva ner till kina, som man gjorde som barn i sandlådan. En evighet men man kom aldrig fram. Samtidigt som denna vecka har varit givande, och fylld med kärlek från några av mina närmaste så har denna vecka varit omtumlande. Många fina minnen har jag nu att luta tillbaka på, att tänka på när det är som jobbigast här hemma. En av dagarna tog jag och Jessica en promenad upp till Norra berget. Underbar utsikt över Lilla Sundsvall.
Det blev mycket festande och jag ska inte neka något här, jag är väl lite lost och försöker hitta något. Kanske något att luta mig på, samtidigt som jag fann det så blåste det bort lika fort då tåget började rulla ner mot Stockholm. Känns riktigt jävla jobbigt. Men det visste jag.
Efter många red stripes, skratt, fyllepromenader, cigaretter och förklaringar med slöddriga meningar så är det back to reality, och vem fan är jag att hålla på såhär? En smäll på käften och jag kanske börjar gå i rätt riktning snart. Man tappar balansen ibland och det är helt okej, jag önskar att det inte va så jävla svårt att hela tiden försöka få tillbaka den balansen man hade. Kan något få vara lätt för en gångs skull?
Många frågetecken men få svar, imorgon ska jag till skolan och prata allvar, nu jävlar. Rektor - elev. Högre makt - Lägre makt. Nervositet - Vana. Nu jävlar kör vi, gasen i botten. No regrets.
Mellan himmel och jordmina val är svårasom att korsa jänvägsspårjagandes av eldens lågaEn inre plåga som försvårarvägen till mitt målmen när jag kommer fram ser jag folk som klirrar skåloch min enda rätta säger hej min sköna får jag lovgrattar mig fö...
Med tankar på både det ena och det andra så försöker jag skapa mig ett mönster, en rutin i vardagen. Allt känns lite lättare när någon möter en halvägs, det känns rättvist och mina krav på mig själv sänks och perfektion är inte längre det jag strävar...
God give hes hardest battles to his strongest people. Jasså? Men vad gör Gud själv när allting faller mellan stolarna och de som ska hjälpa är emot? Sätter Han sig på ballis med en kopp kaffe o tänder en cigg o tänker "Äh de löser sig" Nä, jag vet f...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 | 18 |
19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
28 | 29 | |||
30 |
|||||||||
|