Med tankar på både det ena och det andra så försöker jag skapa mig ett mönster, en rutin i vardagen. Allt känns lite lättare när någon möter en halvägs, det känns rättvist och mina krav på mig själv sänks och perfektion är inte längre det jag strävar mot. De mål jag satt upp har jag nu avklarat. Småsteg och allt blir bättre, man kan inte ändra radikalt och falla ner igen. Nu bygger jag en stadig grund och de personer jag har runtom mig är som pelare, jag kan inte falla åt något håll, jag kan inte falla mot marken och lägga mig ner igen. Det känns skönt, som ett skyddsnät och jag vet att jag kommer lyckas. Min sömn är bättre och dygnsrytmen börja sakta men successivt rätta till sig. Det märks fysiskt att jag inte klarat av mycke på sistonde, efter en halvdag i skolan är jag trött, det psykiska tar på ett sätt över det fysiska, det hänger ihop. Jag är iallafall glad att det går åt rätt håll och jag börja sakta känna en trygghet, en trygghet jag inte haft på väldigt länge, sist jag kände den så bodde jag hemma med min mamma, bror och syster och var 7 år. Det var innan jag vart sjuk också. Det känns som att de som är runtom mig accepterar mig precis för den jag är, och att jag med det, har börjat accepterat mig själv och behöver inte bevisa för mig själv att jag ska vara bäst i allting och helt felfri, för felfri det är ingen och jag är bara en människa. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Mpowerhelgen kunde inte avslutas på ett bättre sätt. För att summera det mesta så har vi diskuterat mycket kring värderingar etc. Vi tycker även att det är för lite uppmuntran för goda gärningar i samhället och vill gärna se till att det sprids. S...

Mellan himmel och jordmina val är svårasom att korsa jänvägsspårjagandes av eldens lågaEn inre plåga som försvårarvägen till mitt målmen när jag kommer fram ser jag folk som klirrar skåloch min enda rätta säger hej min sköna får jag lovgrattar mig fö...

  Idag var det kickoff för ledarskapsutbildningen för denna hösttermin. Hade sett fram emot att få träffa alla härliga tjejer igen men till min förvånad så var det bara en till ifrån min grupp och 10 st till ifrån den andra gruppen. Vi hade iallafal...

God give hes hardest battles to his strongest people. Jasså? Men vad gör Gud själv när allting faller mellan stolarna och de som ska hjälpa är emot?  Sätter Han sig på ballis med en kopp kaffe o tänder en cigg o tänker "Äh de löser sig" Nä, jag vet f...

När jag tänker efter så måste jag ha en jävla krigsgudinna i mig, och nej jag är inte självkär men någonting i mig får mig att kriga så fort det inte går. Så fort det är käppar i hjulet med någonting så möter jag problemet, även fast jag kan tycka må...