Det där med vardaglig sexism, jag läste nyss om en polis som uttalat sig liknande "Det sker fler våldtäkter på sommaren då de flesta går mer lättklädda"

Sen när fan blev det okej att våldta en tjej pågrund av hennes klädsel? Går vi ett steg längre så frågar polisen ALLTID den som blivit våldtagen, vad hon/han hade på sig. Att få sitta där och känna den skammen, att få det kastat på sig när man precis tagit sig orken till att berätta sin historia. Att ännu en gång gått igenom det som kommer att bli det vidrigaste minne du kommer komma ihåg. Det är lite som att indirekt säga "Lilla gumman du förstår väl att man blir sugen på att få sätta på dig när man ser dig i den där kjolen" 

Fortsätter vi in i förhöret så frågar de även om man var påverkad av alkohol, jaha, så om offret i fråga hade druckit så mycket att den var näst intill medvetslös eller kraftigt berusad så är det också ett tecken på att det är okej att våldta personen? Eller hur resonerar dem kring den frågan? För enligt polisen så är det inte en våldtäkt om man inte gör motstånd, och är man så kraftigt berusad eller näst intill medvetslös så är det i praktiken rätt overkligt att börja med thaiboxning och försvara sig gentemot gärningsmannen. Så ännu en gång är det inte tillräckligt bevis för att det ska vara en våldtäkt, och offret får ännu en gång kastat i ansiktet att det är deras fel att dom blivit våldtagen. 

Det finns ett stort mörkertal i oanmälda våldtäkter, och de som tar modet till sig att anmäla får en käftsmäll med anmälan, det finns inget tekniskt bevis, det läggs ner. Det finns otroligt många där ute som letar efter en sorts upprättelse till gärningsmannen, som dom aldrig kommer att få. Att få leva med det, att någon kränkt dig genom att ta på dig emot din vilja, att någon har hållt fast dig och gjort något för egen njutning, som blir ett helvetes minne för dig, det kommer du aldrig att glömma. Ännu mindre att personen aldrig kommer få sitt straff för det.