Ibland säger tystnaden mer än ord. Och det är då hjärnan går på högvarv och innan man vet ordet av det så sitter man där och tänker på något helt orealistiskt och är tiotusen ljusår fram i tiden. Tankar som spårar ur helt enkelt, man skakar på huvudet och allting suddas bort, nästan som en käftsmäll. Det går fort. Man ska nog inte tänka så utan göra det i praktiken istället. Fast ibland kan det vara bra att tänka före, så inga förhastade slutsatser fuckar upp någonting och man sitter där o tänker "vafan hände nu då?" Nä, det gäller väll att ha sunt förnuft. Ja, ni ser. Fan vad jag tänker.