Direktlänk till inlägg 2 september 2013
Ibland säger tystnaden mer än ord. Och det är då hjärnan går på högvarv och innan man vet ordet av det så sitter man där och tänker på något helt orealistiskt och är tiotusen ljusår fram i tiden. Tankar som spårar ur helt enkelt, man skakar på huvudet och allting suddas bort, nästan som en käftsmäll. Det går fort. Man ska nog inte tänka så utan göra det i praktiken istället. Fast ibland kan det vara bra att tänka före, så inga förhastade slutsatser fuckar upp någonting och man sitter där o tänker "vafan hände nu då?" Nä, det gäller väll att ha sunt förnuft. Ja, ni ser. Fan vad jag tänker.
Mellan himmel och jordmina val är svårasom att korsa jänvägsspårjagandes av eldens lågaEn inre plåga som försvårarvägen till mitt målmen när jag kommer fram ser jag folk som klirrar skåloch min enda rätta säger hej min sköna får jag lovgrattar mig fö...
Med tankar på både det ena och det andra så försöker jag skapa mig ett mönster, en rutin i vardagen. Allt känns lite lättare när någon möter en halvägs, det känns rättvist och mina krav på mig själv sänks och perfektion är inte längre det jag strävar...
God give hes hardest battles to his strongest people. Jasså? Men vad gör Gud själv när allting faller mellan stolarna och de som ska hjälpa är emot? Sätter Han sig på ballis med en kopp kaffe o tänder en cigg o tänker "Äh de löser sig" Nä, jag vet f...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 | 3 | 4 |
5 | 6 |
7 |
8 |
|||
9 | 10 |
11 | 12 |
13 |
14 | 15 |
|||
16 |
17 |
18 | 19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 | 25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 |
|||||||||
|