Låt mig klargöra en sak först. Det är absolut inte okej, under vilka omständigheter som helst, att bete sig som du gör. Att tänka som du gör kan inte vara sunt för förnuftet alls. Minst för folk omkring dig. Du förstår inte att genom att INTE göra saker, så kan man såra dom runtomkring. Genom att ignorera, strunta i vad andra har att säga och vara allmänt egoistisk hjälper dig inte själv. En gång förut, och jag gav dig en andra chans. Dum var jag, härmed dumförklarar jag Mathilda Söderberg för att ha låtit dig komma tillbaka i hennes liv igen och tro att du på något vis, hade mognat. Icke. Och vet du? Du är inte välkommen tillbaka. So long sucker. 

Sen tycker jag att folk kan sluta lägga sig i mitt privatliv, om vad jag gör, vilka jag umgås med, och framför ALLT. Sluta lägga sig i vad jag har råd och inte råd med. Jag prioriterar mina utgifter själv och det är jag som lever mitt liv så folk kan sluta fucka upp allting genom att skriva och undra massa saker angående min ekonomi. Vilka fan är ni? 

Just nu väljer jag att sätta upp en så jävla hög mur runt mig själv, som verkligen ingen kan klättra över. För det behöver jag. Jag har alldeles för många gånger låtit folk klättrat över, utnyttjat och sen sprungit iväg. En del har slagit sig igenom väggen och jag har då insett att dom kanske är riktiga vänner? Helvete eller. Folk gjorde det för egen vinning och där stod jag som ett fån med en trasig tegelvägg runtom mig. Det har resulterat i att jag skäms väldigt ofta. På ett annorlunda sätt. Något som kan vara en självklarhet för andra är inte det för mig. Ett exempel. Jag kliver på bussen, när jag sätter mig tappar jag kortet på golvet. Ingen big deal? man plockar väl upp det. En man säger " Du tappade kortet"  För mig är det generande, och jag böjer mig ner och ska plocka upp kortet, då händer det som jag inte trodde skulle hända. Jag får inte grepp om kortet och jag blir stående nedböjd några sekunder längre. Jag får panik över såna situationer. Jag vill sjunka under jorden och aldrig mer komma tillbaka. Jag skäms så otroligt. För vem är jag att tro att jag kan stå där och plocka upp mitt kort? Vem är jag att tro att jag faktiskt är värd något och har en lika stor plats i samhället som andra? Där har ni en bild av hur jag tänker.

Hursomhelst så är jag glad att jag stängt ut en massa personer från mitt liv. För nu har jag inga måsten, inga förväntningar eller förhoppningar. Nu är det bara jag emot världen. Tack för det. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Mpowerhelgen kunde inte avslutas på ett bättre sätt. För att summera det mesta så har vi diskuterat mycket kring värderingar etc. Vi tycker även att det är för lite uppmuntran för goda gärningar i samhället och vill gärna se till att det sprids. S...

Mellan himmel och jordmina val är svårasom att korsa jänvägsspårjagandes av eldens lågaEn inre plåga som försvårarvägen till mitt målmen när jag kommer fram ser jag folk som klirrar skåloch min enda rätta säger hej min sköna får jag lovgrattar mig fö...

  Idag var det kickoff för ledarskapsutbildningen för denna hösttermin. Hade sett fram emot att få träffa alla härliga tjejer igen men till min förvånad så var det bara en till ifrån min grupp och 10 st till ifrån den andra gruppen. Vi hade iallafal...

Med tankar på både det ena och det andra så försöker jag skapa mig ett mönster, en rutin i vardagen. Allt känns lite lättare när någon möter en halvägs, det känns rättvist och mina krav på mig själv sänks och perfektion är inte längre det jag strävar...

God give hes hardest battles to his strongest people. Jasså? Men vad gör Gud själv när allting faller mellan stolarna och de som ska hjälpa är emot?  Sätter Han sig på ballis med en kopp kaffe o tänder en cigg o tänker "Äh de löser sig" Nä, jag vet f...