Ett I-landsproblem är ju vad fan man ska ha på sig på den där jävla kryssningen, palla fan inte ens tänka på det, känner redan nu i huvudet hur jag river ur hela garderoben. Justja, där påmindes jag om att jag måste tvätta. Jag och Karen ska iallafall ha en peppkväll, lördagen innan båten går. Vi ska softa som fän här hemma, saft o bullar, ingen jävla alkohol iallafall. 

Äh, nu är ja bara en bitterfitta som ligger hemma i sängen och kollar in i en jävla dataskärm. Kanske dags att ta tag  i livet, dvs hämta upp ben and jerry ner från källarn, fan läju frysa ihjäl där nere i frysen. Mumsssss kom ska mami äta upp dig. Känner mig lite som fritzL, men de e nice endoooooo.

För vem är du att döma mig, make sure your hands are clean. .. 

Jag vet inte om jag förstorar upp allting men någonstans så finns det en massa känslor inom mig, och jag känner just nu att det här är den enda platsen som jag står i centrum, där jag får all luft när jag väl behöver den, ingen kan stoppa mig. Det är jag som bygger meningarna och det är jag som sätter punkt på dom. På något sätt känns det tryggt. Jag kände bara för att få skriva av mig litegrann just nu, det behövdes. Det jag även vet är att jag ska gå med huvudet högt, jag är pricken över i:et. Jag ska le, le så hela världen kan se, att det inte är jag som gjort något misstag. it's your lost. 

Idag på medis med Poetry ( på bilden ) och Karen.

Dagen började riktigt nice, hängde med Poetry och Karen, mycket killsnack, kryssningssnack och ja, det vi kom fram till var att man fan ska passa sig för chillare asså. Dom e knaaaas.  Sedan drog jag till fryshuset för ännu ett pass med LG denna helg, vi patrullerade även på söder ikväll. Hände inte så mycket. Enligt mig så var det en ganska flummig patrullering men vi hade roligt. Fast jag själv vet att jag flippar när det blir för flummigt därför vill jag gärna hålla mig till schemat.

Nu ligger jag iallafall helt död i sängen och tänker,  katt o råtta leken vet jag inte vem som hittade på, men det bygger ju på att man vill ha det man inte kan få, vilket stämmer ganska bra. Jag är dock to old for that piece of shit.

Jag citerar organismen
"Man vill alltid ha det man inte kan få, men när man får det man då ville ha, så kommer man på att det var bättre igår, men de blir då försent för att då ta tillbaks"

Idag har jag fått styrka. Riktigt bra styrka. Nej jag har inte tränat, jag har bara umgåtts med så jävla underbara människor. Den där tunga stenen som man bär runt på, som tynger ens axlar med massa ångest och stress, den är borta nu, inte helt men det känns som att den är några kilon lättare iallafall. Ibland önskar jag att man kunde sätta färg och form på precis allting. Man kanske kan det?

Jag brukar göra det ganska mycket i min fantasi för då får jag en mer klar bild av saker. Den där stenen man bär på.. Till en början kanske den är kolsvart och stor, med stor menar jag kanske lika stor som en fotboll. Med tiden då man börjar ta tag i saker så kanske den blir mindre och lite ljusare. Kanske blir den lika liten som en tennisboll, och lite ljusgrå. Till slut kanske det är ett gruskorn som ligger där som man kan blåsa bort bara. Men tänk ifall alla skulle gå runt med såna på axlarna, hur fan skulle de se ut? Det är kanske därför det är svårt att se på människor, på deras utseende, hur tufft dom egentligen har det med livet. 

Jag fick även det finaste meddelande idag av en väldigt nära vän. Jag är glad över de fina vänner jag faktiskt har runt om mig, dom som verkligen bryr sig, delar med sig och är äkta. 

Sanningen är att alla kommer att såra dig
men du måste hitta dom som är värda att lida för
- Bob Marley  

yeeeh yuh know waat agwaan dis day.

Jag hade en plan, precis som sickan i jönssonligan. Dock är jag inte så detaljerad i minnet som honom men jag hoppas detta fixar sig ändå. Imorgon är en ny dag, imorgon är den dagen då jag vaknar upp och fåglarna kvittrar och solen lyser igenom persiennerna i rummet. Det jag försöker med just nu är att försköna något som ska komma, om jag lyckas vet bara gud om än så länge. Men att drömma är viktigt.

Dagen är 420 och cannabisdagen är kommen, Bob marleys dokumentärfilm är även här. Den vill jag se, den ska jag se. Just nu har jag sån grym känsla i kroppen var gällande reggaemusiken, jag blickar tillbaka på festivaldagar som varit både på öland och i uppsala, tänker på alla sköna camp jag varit med, folk jag träffat och artister jag sett. Det är sånt där som ger mig energi, och det är viktigt att göra saker man gillar. Så man känner att man lever också. Biljetterna till One Love cruise är bokade och jag är peppad till tusen! Jag och Lioness kommer fucka uuuur och vara skönaste på båten. Jag är inte den som planerar men jag vet redan nu att dagarna på båten kommer innehålla alkoholhaltiga drycker, ärliga skratt ifrån hjärtat, fyllepromenader i en gungande korridor, svamlande med och om folk man inte känner. Maxad power på dansgolvet. Stämningen kommer vara dunder rent ut sagt. 

Back to reality, imorgon ska jag jobba med LG as usual. ska styra upp saker på dagen, tänkte träna, handla mat hem och betala räkningar. Måste få ordning på det såkallade livet. 

Låt mig klargöra en sak först. Det är absolut inte okej, under vilka omständigheter som helst, att bete sig som du gör. Att tänka som du gör kan inte vara sunt för förnuftet alls. Minst för folk omkring dig. Du förstår inte att genom att INTE göra saker, så kan man såra dom runtomkring. Genom att ignorera, strunta i vad andra har att säga och vara allmänt egoistisk hjälper dig inte själv. En gång förut, och jag gav dig en andra chans. Dum var jag, härmed dumförklarar jag Mathilda Söderberg för att ha låtit dig komma tillbaka i hennes liv igen och tro att du på något vis, hade mognat. Icke. Och vet du? Du är inte välkommen tillbaka. So long sucker. 

Sen tycker jag att folk kan sluta lägga sig i mitt privatliv, om vad jag gör, vilka jag umgås med, och framför ALLT. Sluta lägga sig i vad jag har råd och inte råd med. Jag prioriterar mina utgifter själv och det är jag som lever mitt liv så folk kan sluta fucka upp allting genom att skriva och undra massa saker angående min ekonomi. Vilka fan är ni? 

Just nu väljer jag att sätta upp en så jävla hög mur runt mig själv, som verkligen ingen kan klättra över. För det behöver jag. Jag har alldeles för många gånger låtit folk klättrat över, utnyttjat och sen sprungit iväg. En del har slagit sig igenom väggen och jag har då insett att dom kanske är riktiga vänner? Helvete eller. Folk gjorde det för egen vinning och där stod jag som ett fån med en trasig tegelvägg runtom mig. Det har resulterat i att jag skäms väldigt ofta. På ett annorlunda sätt. Något som kan vara en självklarhet för andra är inte det för mig. Ett exempel. Jag kliver på bussen, när jag sätter mig tappar jag kortet på golvet. Ingen big deal? man plockar väl upp det. En man säger " Du tappade kortet"  För mig är det generande, och jag böjer mig ner och ska plocka upp kortet, då händer det som jag inte trodde skulle hända. Jag får inte grepp om kortet och jag blir stående nedböjd några sekunder längre. Jag får panik över såna situationer. Jag vill sjunka under jorden och aldrig mer komma tillbaka. Jag skäms så otroligt. För vem är jag att tro att jag kan stå där och plocka upp mitt kort? Vem är jag att tro att jag faktiskt är värd något och har en lika stor plats i samhället som andra? Där har ni en bild av hur jag tänker.

Hursomhelst så är jag glad att jag stängt ut en massa personer från mitt liv. För nu har jag inga måsten, inga förväntningar eller förhoppningar. Nu är det bara jag emot världen. Tack för det. 

Just nu, sitter jag och funderar, för jag är så otroligt jävla förbannad. Jag vet inte om livet har någon kod som man ska klura ut, precis som i psykologiska termer. kan man dom termerna så kan man läsa av en människa pretty easy. Iallafall så efter vad min uppväxt givit mig så kan jag inte påstå, att jag är någon som vill skapa drama, eller vara med om det. Skitsnack är jag allergisk mot. Jag orkar inte jiddra med folk runtomkring mig. Antingen, så blev jag vuxen jävligt snabbt eller så lärde jag mig ganska snabbt, i tidig ålder att man ska ta vara på det goda i livet för man vet aldrig när ett helvete kan bryta loss. Jag var med om det dagligen när jag var mindre, så ett helvete och drama avstår jag från idag. Det som är jävligt synd är att folk man litar på. Folk som JAG litar på, ska backstabba en rakt igenom och gärna precis vid hjärtat så det gör extra ont. Vad fan får ni ut av det? Och en annan sak jag undrar över är hur fan orkar man lägga ner sin tid på det? Väx upp o inse att livet har för mycket bra att ge för att man ska behöva lägga energi på att fucka till livet för andra. 

 

Tillbaka till verkligheten och jag inser att resan endast var en undanflykt. Likt många andra gånger som jag traskar in i mitt lilla rum så kryper ångesten i kroppen, jag vet dock inte varför. Vill inte gräva mer, gräva gräva gräva. Gräva ner till kina, som man gjorde som barn i sandlådan. En evighet men man kom aldrig fram. Samtidigt som denna vecka har  varit givande, och fylld med kärlek från några av mina närmaste så har denna vecka varit omtumlande. Många fina minnen har jag nu att luta tillbaka på, att tänka på när det är som jobbigast här hemma. En av dagarna tog jag och Jessica en promenad upp till Norra berget. Underbar utsikt över Lilla Sundsvall. 

Det blev mycket festande och jag ska inte neka något här, jag är väl lite lost och försöker hitta något. Kanske något att luta mig på, samtidigt som jag fann det så blåste det bort lika fort då tåget började rulla ner mot Stockholm. Känns riktigt jävla jobbigt. Men det visste jag.

Efter många red stripes, skratt, fyllepromenader, cigaretter och förklaringar med slöddriga meningar så är det back to reality, och vem fan är jag att hålla på såhär? En smäll på käften och jag kanske börjar gå i rätt riktning snart. Man tappar balansen ibland och det är helt okej, jag önskar att det inte va så jävla svårt att hela tiden försöka få tillbaka den balansen man hade. Kan något få vara lätt för en gångs skull? 

Många frågetecken men få svar, imorgon ska jag till skolan och prata allvar, nu jävlar. Rektor - elev. Högre makt - Lägre makt. Nervositet - Vana. Nu jävlar kör vi, gasen i botten. No regrets.