Watzzzup? Jag tror jag har tappat bort mig själv. Iallafall litegrann. Så nu tänkte jag hitta mig själv igen, fast vem vet, jag kanske ligger halvdöd i skogen eller så kanske jag lever livet ut mina drömmar på jamaica. Jag får leta över hela världen och jag kan slå vad om en miljon, miljoner att jag kommer hitta mig själv. Och min motivation.

Det slår mig ibland när jag sitter på bussen, eller är ute på promenad, eller när jag drömmer mig bort i tankar på tunnelbanan, att jag är så jävla glad. Jag kommer på mig själv med att le, le rakt ut genom fönstret. Jag ser nog ut som en riktig idiot, om man går igenom normen över att vara människa och sitta och bara stirra ut genom fönstret på tunnelbanan. Men vem fan kunde bry sig mindre? För jag är så jävla glad med det jag åstadkommit hittills. Endel är nöjd när dom sitter med ett eget hus och tusenlapparna rullar in säker och man har en stark inkomst. Visst, pengar är en trygghetskänsla om man tänker ur ett annat perspektiv.
Men herregud jag är 20 år. Och min bakgrund är riktigt udda om man gämför med de flesta i min ålder. Så jag är stolt över att jag är här idag. Att jag har en egen lägenhet ute på lidingö i stockholm, visst det är inte det fläshigaste som finns men det är iallafall något och jag tänker inte göra som många andra gör- att inte uppskatta det man redan har. Nej jag uppskattar det här, jag uppskattar min chans att få utbilda mig på den skolan jag vill gå på. Inte nog med det, jag är så jävla tacksam för att jag har underbara människor kring mig dag ut, och dag in. Det stärker hela mig, och de hjälper mig att sudda ut onda tankar, badminded peepz.


 
Jag är inte en person som spelar spelet, jag lever livet ärligt. simpelt.