Nä, nu ska jag vara ärlig, rak på sak. Jag vill ha sympati, jag vill att någon ska känna empati för mig, just för detta läge. Jag ligger sjuk i min lilla säng, haft en lång dag. Det vidrigaste jag vet är nog när det är fett med folk på tunnelbanan, man står i en av vagnarna och bredvid en står eller sitter det någon som hostar som ett jävla fittmonster! Känns som att om man skulle spreja blått i luften så skulle de fastna på alla baciller som flyger i luften, hela jävla vagnen skulle bli som himlen. härrejävlagud, stanna hemma om du är så jävla sjuk! Men ja som sagt, nu ligger jag här och har svinont i halsen och har den där sjuk-känslan i kroppen. Tränade inte ikväll och det var väl lika bra det men så jävla tråkigt. PALLANTE. Imorgon börjar jag tidigt i skolan också, sen har jag möte på frys som vanligt, så sent. Kommer vara död i kroppen imorgonkväll. 

Sen är det ju så komiskt, man vill alltid ha det man inte kan få. Organismen sätter lixom fingret på det.

Skriver han, skriver inte jag. Skriver jag, skriver inte han. Man vill ha tafatt-känslan och man vill försöka få det man inte kan få för stunden, varför är vi så? Tänk vad många vi missar pågrund utav detta spel.
Helt totalt fucking värdelöst.

Sov hela kvällen också, jag undrar om jag kommer kunna somna ikväll. Återstår att se. Vill bara bli frisk nu nu nu! Jävla fan.