Jag förstår ingenting just nu. Lite förvirrad to be honest wid yuh. Jag kommer tillbaka till det. Jennie kom hit natten till fredag, och fredagkväll vart det utgång. Vi var peppade, förväntansfulla, glada och jävligt extas. Vi drog in till stan, det sög big time så det slutade med att vi drar till Fanny som jobbar på donken vid fridhemsplan. Sen åkte vi hem. Jävlig ovärd kväll måste jag säga. Besviken på stockholm för första gången. 

Igår låg jag död hemma, tog det lugnt med Jennie. Senare på natten så åkte jag in för att träffa upp Melina som skulle komma till stan, ifrån sundsvall. Jag och jennie tog en fika först på östermalm, grymt mysigt! Iallafall så missade Melina tåget ifrån upplands väsby, så jag fick vänta en och en halvtimme på henne på TC. Mindre roligt, mindre mysigt. 

Back till första meningen, vad är ödet? och var för en samman? Är det en slump eller är det något bestämt i det undermedvetna? Från noll till 100 på en sekund och jag kommer inte ihåg vad jag sa. Men någon sa till mig att jag måste vara ärlig, mot mig själv. Mot andra. Hur lätt är det när man blivit sårad tusen gånger om, måste man chansa igen? Kan det inte vara enklare? Så många frågor och inte ett enda svar. Jag måste klura ut det. Jag vill växta som person och inte stå i hörnet och kolla på alla andra och önska, drömma. Det är jag som ska stå där i centrum, det är jag som ska våga visa framfötterna, jag ska ta för mig, jag kommer vinna. 

Bilder från helgen.