Tänk att en fördom är en ballong, och att din uppgift är att ta sönder fördomen, nåla sönder ballongen, fördomen. En ballong om dan, en fördom om dan. Är man inte tillräckligt öppen som person så tror jag det är väldigt svårt att se från ett annat perspektiv, eller att man är villig att ändra något man tycker och tänker. Det är mycket som i grund och botten handlar om kunskap. Kunskap är makt, visa din makt, men på rätt sätt och ingen jävel vågar trampa på dig. 

I många fördomar ligger oftast främlingsfientlighet, t.ex att man inte vågar fråga hur mycket klockan är för han som står där ser ut som "en sån där typ". Vadå sån typ? Kan man dra psykologiska parallaeller till personligheten så stämmer den oftast, och det grundar sig i kunskap, men att döma på förhand kan vara vilseledande. 

Jag är jävligt trött på fördomar, och normer till hur vi ska vara och bete oss. Jag är mig själv oavsett umgänge eller plats, det gäller att kunna läsa av situationen och vara lite melankolisk, på så sätt kan man handla moraliskt rätt och även vara sig själv. Jag är en helt vanlig tjej som är från en liten stad, men jag har jävligt mycket inom mig och är inte rädd för att lyckas. Jag är en sån person som kan bli glad för att andra lyckas, och sådana människor finns det få av, varför kan man inte glädjas åt någon annan? Skulle inte du vilja att någon glädjs åt din framgång? Jag har svårt att förstå sådana människor som måste trampa på andra så mycket att de höjer sig själva, hoppas dom sover gott om nätterna, svin. 

Så, på tal om trampande på andra. Vem älskar dig? Vart drar man gränsen till vem man älskar, och på vilket sätt älskar man personen? kärlek är väl kärlek. Som röda legobitar i ditt liv. Och de som trampar på, och hatar på, de är de svarta legoklossarna som du ska ha så få av som möjligt. 

Älskar du honom som du träffat varje dag på tunnelbanan sista tiden påväg till jobbet? Är det obesvarad kärlek? Du känner inte honom, hur kan du då älska? Älskar du han som alltid ringer dig 10 på kvällen och frågar om du haft en bra dag och önskar dig en godnatt? Eller tar du honom förgivet? Älskar du han som är otrogen och har sex med dig? Han sätter ju på dig så någon kärlekrelation har ni, inbillar du dig. 

Vart går gränsen för kärlek och hur ser den ut? är den som en röd tråd som växer emellan er, eller är det en pirrande känsla i magen? eller är det helt enkel den attraktionen och glädjen du känner när du är med en viss person? Ytligt eller inte det bestämmer du själv och jag tror att ifrån det så bygger man den kärlek man tror på, alla är olika och jag tror att alla har olika kärlekar att ge, på sitt sätt. 

Jag önskar jag kunde se en röd tråd till en person, skymta den lite o se om det kan bli starkare, jag är rädd att någon ska visa den och locka för att sedan klippa av den. Jag har fortfarande tegelmuren runtom mig. 

 

Freja Lindsjö

12 maj 2013 23:13

Riktigt fet keps, var har du köpt den? :) Diggar din blogg fett mycket, hehe :)

http://frejamarley.blogg.se

rasta love

14 maj 2013 00:49

Hej! Tack, den är köpt på Top streetwear. Kul att höra, må gott!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Mpowerhelgen kunde inte avslutas på ett bättre sätt. För att summera det mesta så har vi diskuterat mycket kring värderingar etc. Vi tycker även att det är för lite uppmuntran för goda gärningar i samhället och vill gärna se till att det sprids. S...

Mellan himmel och jordmina val är svårasom att korsa jänvägsspårjagandes av eldens lågaEn inre plåga som försvårarvägen till mitt målmen när jag kommer fram ser jag folk som klirrar skåloch min enda rätta säger hej min sköna får jag lovgrattar mig fö...

  Idag var det kickoff för ledarskapsutbildningen för denna hösttermin. Hade sett fram emot att få träffa alla härliga tjejer igen men till min förvånad så var det bara en till ifrån min grupp och 10 st till ifrån den andra gruppen. Vi hade iallafal...

Med tankar på både det ena och det andra så försöker jag skapa mig ett mönster, en rutin i vardagen. Allt känns lite lättare när någon möter en halvägs, det känns rättvist och mina krav på mig själv sänks och perfektion är inte längre det jag strävar...

God give hes hardest battles to his strongest people. Jasså? Men vad gör Gud själv när allting faller mellan stolarna och de som ska hjälpa är emot?  Sätter Han sig på ballis med en kopp kaffe o tänder en cigg o tänker "Äh de löser sig" Nä, jag vet f...