Direktlänk till inlägg 23 april 2013
Nu är jag trött, trött och less. Man kämpar och kämpar, klipper gräset, ser hur ormarna slingrar sig. Att vara självständig är tufft. Att ha bott hemifrån sedan 15 års ålder har sina för och nackdelar. De mina vänner gör nu, har jag redan gjort i 5 år. Det är som att jag ligger fem år före. Sedan jag var femton år har jag tagit hand om en lägenhet, betalat mina räkningar, gått i skolan samt jobbat. Ibland leker livet, ibland är det en jävla uppförsbacke och jag är andfådd redan efter första steget. Med åren har jag lärt mig att det är ingen annan än jag själv som kan ta itu med problemen som uppstår, så istället för att grina, sova bort dagen och har ångest, så har jag valt att peppa mig själv, ta tag i problemet, organisera, styra upp. Helt enkelt ordna problemet.
Denna dag är allt annat än bra. Känner mig helt tom och solen skiner, jag älskar solen men jag vill inte gå ut. Ångesten ligger där endå och tynger som en stor jävla sten. Kan inte andas. För tillfället ser jag helt svart och min lönespec lyser rött. Jag har tak över huvudet denna månad, det tackar jag för. Men nu orkar jag inte längre med det här. Att behöva vara oroat över min inkomst och hur jag ska klara mig. Orkar inte.
Jag har gjort det jag kunnat idag, jag har ringt samtal, jag har skickat mail. Jag ska göra detsamma imorgon, har även lyckats fått en arbetsintervju. Så att gräva ner sig helt det gör jag inte, men solen lyser utanför fönstret och jag ska försöka sova nu. Då mår jag inte bra.
Jag kunde sova någorlunda bra inatt iallafall. Med den gosigaste bredvid mig. Jag får tänka på att jag ska få vara med en person som gör mig glad senare, då kanske jag kopplar bort detta. En person som gör dig glad är bra, då skrattar ditt hjärta.
Mellan himmel och jordmina val är svårasom att korsa jänvägsspårjagandes av eldens lågaEn inre plåga som försvårarvägen till mitt målmen när jag kommer fram ser jag folk som klirrar skåloch min enda rätta säger hej min sköna får jag lovgrattar mig fö...
Med tankar på både det ena och det andra så försöker jag skapa mig ett mönster, en rutin i vardagen. Allt känns lite lättare när någon möter en halvägs, det känns rättvist och mina krav på mig själv sänks och perfektion är inte längre det jag strävar...
God give hes hardest battles to his strongest people. Jasså? Men vad gör Gud själv när allting faller mellan stolarna och de som ska hjälpa är emot? Sätter Han sig på ballis med en kopp kaffe o tänder en cigg o tänker "Äh de löser sig" Nä, jag vet f...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 | 18 | 19 |
20 |
21 | |||
22 |
23 | 24 |
25 |
26 | 27 | 28 |
|||
29 |
30 |
||||||||
|