Ett slag på käften och jag ser svart, vaknar upp till verkligheten. Lite så känns det efter denna vecka. Det firades flitigt för 420, både hemma i kvarteret till en plats i solen på en av Djurgårdens bryggor. Det var underbart, det var solen, spliffen och jag. Med bobban i hörlurarna. Jag mådde riktigt bra. Nu ska vi vända på allting, för en plattform har två sidor likt ett mynt. Krona eller klave och den lite mörkare sidan är nu uppåt. Jag känner att mitt liv just nu cirkulerar runt de känslor och tankar som liknar en viss osäkerhet, ska jag lita? Kan jag lita på? När vet jag? Jag har en tendens att stänga ut allting riktigt hårt och verks kall som person, men det är bara för att jag är så jävla rädd att bli sårad, men hur fan förklarar man de, ska man dra klyschan " de e inte dig de är fel på, utan mig" då kan jag ju lika bra lägga ner verksamheten direkt haha. Jag är för stark för att trampas på, och nu ska jag ut i solen på en promenad, i need it so bad efter all munchies.