Okej jag vet inte hur man vrider så den får va sådär. Men iallafall så har jag målat hela kvällen. Har fått ut en massa tankar... älskar att måla, det är som terapi! 

Imorse när jag vaknade och läste aftonbladet så möts jag av så hemska nyheter. Först av allt så berättar dem om en man i syrien som dödar soldater, sliter ut deras hjärtan och äter dom medans han säger en slags ritual. Riktigt sjukt. Det är så långt bort men endå så nära och det är skrämmande hur hjärtlösa folk är, och blir. Mitt liv eller ditt liv, liknar inte någons liv där borta, eller de kvinnor i indien som blir våldtagna och sen mörda de för att dom är orena. VAD FAN ÄR DET FRÅGAN OM?

3 killar våldtar en tjej med en vinflaska, och frias?
Polisen som sköt en 65årig gubbe i Husby i förrgår. Det komiska i det fallet är att de stod i tidningen att han fördes till sjukhus ca 21.00 på kvällen. Fastän det finns bildbevis på att dom bär ut honom på en likbår från hans lägenhet ca 02.00 på natten. Vilka är de riktiga kriminella? 

Sedan går American apparel ut med en reklam om en skjorta, som på mannen sitter helt prydligt, men tjejen ifråga står i en position som man är tveksam till att man ens kommer stå i, halvnaken dessutom. Och nej jag är inte extremfeminist men någonstans går fan gränsen och jag blir så jävla förbannad på dom som sitter och säger att man ska kunna ta sånt. Samma med sexskämt på jobbet osv, jag tänker inte acceptera det, även om det är skoj från deras sida så vet aldrig personen ifråga hur den andra tolkar det. Detta måste få ett stopp! 

Inte konstigt att man inte vågar anmäla en våldtäkt. Pinsamt av polisen.
http://www.folkbladet.nu/369496/tre-killar-frias-fran-valtakt

Det som händer i syrien är viktigare än att läsa om alla nya dieter. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16778038.ab

Här står det att den 65årige mannen förs till sjukhus.
http://www.dn.se/sthlm/man-skjuten-till-dods-av-polis
Här har vi en artikel, och även bild på hur de bär ut honom på likbår. 
http://megafonen.com/ayna-varfor-dom-finns-lognen-om-husby-mordet-igar/

American Apparels reklam.
http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/745917-kladjatten-kritiseras-for-sexism-vill-man-salja-en-skjorta-eller-kvinna

 
Fina fina Ky-mani. Ibland är det härligt att ha så pass fina minnen att tänka tillbaka på, som ger en energi så man inte faller. Något positivt att tänka på. Jag kommer ihåg år 2009 då jag fick chansen att träffa Kymani, jag brukar ofta tänka tillbaka på den stunden. jag kommer ihåg att vi stod och pratade och då jag säger att jag är mållös så säger han till mig" remember your a good gyaal" 

4 år senare står vi vid varandra igen, denna gång utanför Nalen då hans konsert slutat. Den konserten är en av de få riktigt bra konserter jag varit på. Allting föll på plats och man kände den sköna stämningen i hela lokalen. 


Jag behöver inte så mycket mer än fina minnen, jag väljer hellre att komma ihåg saker och ting i mitt liv, än att känna att jag har allting i materialistisk väg. 

 


Många bruka ha den där Måndagsångesten som ligger över en när väckarklockan ringer på morgonen och man vill snooza en kvart extra. Min natt var sömnlös. Jag somnade runt 2-3 tiden och vaknade ca en gång i halvtimmen ända tills klockan ringde vid 7. Så jävla nervös. Min första dag på nya jobbet. Jag hade inte så mycket förväntingar, det enda jag ville var att det skulle gå relativt bra och att dom skulle vara nöjd med mig. Fick ställa mig och göra egna pastarätter efter ett tag, vilket man egentligen inte ska göra på sin första dag, men jag är snabblärd. Tacka gud för det. 
Imorgon ska jag plugga vidare på alla rätter så de verkligen sitter när jag väl står där och ska laga, samt kunna alla pastasorter. Krigarsjäl. 

Jag åkte vidare till Skarpnäck och hälsade på Tanja efter jobbet, och hennes lille gosnos till son! Det är skönt när man kan samtala med någon som är på samma nivå och förstår en. Vart där flera timmar och hann med sista Roslagsbanan hem.

På hemvägen slog det mig, efter ett konstigt sms, att man ska aldrig vika sig för någon annan eller låta någon annan styra ens val i livet. Det är du som lever ditt liv, precis som du vill, och jag lever mitt liv precis hur jag vill. 

Imorgon ska jag ringa försäkringsbolaget samt kommunen, vilken keep calm de paraknas. 


Jag har sjukt svårt för att ha tusen saker i skallen, så jag skulle kunna kyssa fötterna på den personen som kom på almanackan. Jag är precis som en senil kärring som skriver lappar var 5te minut, om samma sak för man glömt att man skrev ner det för 5 minuter sen. Fast vet ni vad, ingen är perfekt så det är väl tur! 

Natti.

Tillit, ett enkelt ord, men med tusen gånger mer innebörd. Att känna tillit till någon är som att i praktiken lägga ens liv i någon annans händer. En relation kan växa snabbt men jag är skeptiskt till hur pass stark den kan bli på en kort tid.   Det sägs att man ska ta tid på sig och bygga en stadig grund, som en tegelvägg. Den får inte ramla. Om man går för fort fram så är det risk att man missar några luckor och ju högre muren blir desto ostadigare blir den. Balansen blir sämre och allting faller isär. Är det värt? Nej jag vill ha en stadig grund att stå på när det gäller relationer, vänskap som kärlek. 

Utanför din dörr har du 9 miljoner människor, som är i grund och botten precis som du. Vi skiljer oss åt i tankar, viljor, åsikter och levnadssätt. Våran bakgrund ligger mycket i hur vi beter oss och hur vi värdesätter saker och ting i dagens läge. Det som är sopor för någon, är någon annans levebröd, och det som är självklart för mig kanske inte är självklart för dig. Därför gäller det att hitta en balans, och omge sig med de människor man står lika på vågen för gällande åsikter. Lika barn leka bäst. Just för att man förstår varandra och kan relatera så mycket till vad den andra säger och tänker. 

Jag väljer mina vänner med hjärtat. För på ett sätt så tänker jag att det som är mitt, är deras. Mitt hem, ditt hem, min mat, din mat, mina kläder, dina kläder. Man ska känna att man kan ge, och även få. Inte bara materialistiskt utan även känslomässigt. En äkta vän för mig står där när jag har det svårt. Inte bara står där tills gränsen kommer och man faller ner i gropen och dom försvinner. Sådana människor klarar jag mig utan. Jag vill ha de som hjälper när man är på botten, någon som pushar mig upp och någon som blir glad när jag lyckas. För precis så är jag mot mina vänner. Eftersom jag anser att man inte kan kräva något från någon om man själv inte kan nå upp till det.

Sen handlar jag utifrån mina egna erfarenheter och tyvärr lever du inte upp till de förhoppningar jag hade. För mig funkar det inte att vara iskall på insidan så nästan fingarna fryser till is. Det krockar med mitt godtrogna hjärta och blixtar uppstår. Det är naturligt. Tack för den här tiden det var trevligt att råkas. För mig är du just nu en av alla andra. En av alla de simpla gråa statister, i mitt liv, i min film där jag har huvudrollen. 

Okej, 3dje av 5te nattens jobb avklarat. Jag trivs verkligen i den gruppen jag jobbar med. Jag får må bra och tänka på annat för en stund. Kom precis hem och klockan är halv 5 på morgonen. Fick ett brev från Sjukhuset, måste på rutinkoll pga medicinerna jag äter för min transplanterade njure. Jag är en sån person som försöker sköta allt till punkt och pricka men sedan jag flyttade till stockholm har jag gruvat mig för att gå till ett nytt sjukhus. Det är helt annat när man haft samma läkare i några år, som känner en personligen och inte någon som läser journalen och gissar sig fram, det är jobbigt att behöva berätta om o om igen för nya läkare. Jag är också så sjukt rädd att provsvaren ska vara dåliga så jag vill inte veta något alls. Jag antar att jag inte vill ta konsekvenser för något dumt jag gjort. Ingen är perfekt.. 

Jag har fått kallelse på kallelse, försökt avbokat men inte hunnit i tid, och räkningarna samlas på hög och det är den enda kontakten jag har med sjukhuset. Har grov ångest för att ringa upp dem. Jag vill inte, jag vågar inte och jag är jävligt rädd. Det är typ som att man går och väntar på en dom, och är resultaten dåliga, då vill jag inte leva längre då kan jag lika bra sluta här och nu. 

Samtidigt så vet jag att dom skulle kunna hjälpa mig med mycket, egentligen kan jag inte jobba så mycket som jag gör, ska helst inte jobba inom de området jag gör heller. Det är så jävla mycket att tänka på när man haft den här jävla sjukdomen. Ibland önskar jag att någon annan kunde blivit drabbad, varför just jag? Det enda jag kämpar för nu är ett normalt liv, med tak över huvudet och mat i kylen och ett jobb att gå till. Ska de va så jävla svårt. Usch jag pallar inte. 

De där är ett problem, folk säger att jag är konstig som inte reagerar på vissa saker osv, de som dom kallar problem, jag orkar inte lägga energi på sånt när jag har detta att tänka på, och jag tänker inte be om ursäkt för det. 

Ska försöka sova några timmar nu innan jag ska upp till jobbet igen. Vafan ska jag göra. ..

Nu vill jag börja om. Nu vill jag få frisk luft att andas och nya krafter. Ingen gör något åt dig som sagt. 


Lite beslutsångest, lite lathet, men jävligt mycket envishet. Om jag vill något, då ska jag se till att det blir så. Även om jag får slita arlset av sig, gråta mig till sömns och må riktigt sådär pissdåligt ibland. Det är naturligt men visst finns det en gräns. Den där gränsen sitter nog olika högt hos olika individer, beroende på vad man varit med om i livet och vad man är beredd att göra. Nu vill jag ha en ny boll i rullning, och att ligga hemma och tänka på saken gör det inte bättre. Att verkligen ta tag i saken är en annan femma. Det är speciellt såhär på vårkanten som inte bara blommorna blommar ut, utan också alla ideer och sommarplaner. Idag efter min Arbetsintervju på Vapiano i skrapan så satte jag mig på medis och tog en kort paus innan jag åkte vidare till jobbet. Solen sken och värmde på min rygg, på ena sidan av mig satt en äldre dam och läste en bok, helt inne i sin egen värld. På andra sidan satt ett kompispar och pratade om Justin Bieberkonserten. Lite längre bort satt ett gäng ungdomar och skratta o flamsa. Jag kände den där vårkänslan av förnyelse. Ni vet den känslan då man känner att man vill ta tag i sitt liv (för 10onde gången) Och börjar planera. Jag började tänka på ifall jag skulle få jobbet jag va på intervju hos. Jag tänkte på hur glad solen gör mig, och jag tänkte på hur mycket jag trivs av att vara på offentligen platser, bland människor. 

Jag är sjukt långt nere på botten just nu men samtidigt så är jag så jävla envis av mig så jag tillåter mig inte själv att gräva ner mig så att jag inte skulle orka ta mig upp själv igen, för jag litar inte på någon och ifall någon skulle sträcka ner sin hand för att hjälpa mig upp så är det bara för att det skulle se bra ut moraliskt sätt, men sen får man veta att det ligger en stege bredvid som han inte ville ta till hjälp? Vilka ormar det finns.



Jag sätter mig själv i fokus för det behöver jag, det suger så hårt att inte ha råd med mat eller alla räkningar, det suger att behöva jobba sönder vissa nätter för att sedan inse att det inte är tillräckligt. Jag är less på den oro som jag har varje månad över hur jag ska kunna klara mig. En sak är iallafall säker och det är att vad som än händer, så kommer jag aldrig flytta tillbaka till Sundsvall. Jag har hela livet framför mig och allt som händer har en mening, jag kan knappt vänta för att se vart nästa sväng är i livets vägledning leder mig till. Allting kan hända och så länge du inte dör på truppen så njut, se det positivt. Är det jobbigt, bit ihop för det varar inte för evigt.

   

Min syster bokade även en resa till oss idag, det blir Barcelona. Jag ser fram emot det riktigt mycket. Jag har inte varit utomlands sedan jag var 15 år, dvs 6 år sedan, ni vet, Mallorca resa med familjen då mammsen fyllde 50, klassiskt såndär svennebananresa, men jag gillade det. Det var skönt. 

Nu ligger jag här och klockan är 03.33 på natten. Vilket jävla liv va. Imorgon är det ännu ett jobbpass, och jobb hela helgen. Jag är tacksam för jobbet, det är jag verkligen. Samtidigt så måste man få gnälla lite ibland.  Allting kan ju inte vara perfekt. Tänk va tråkigt de skulle vara. 

Godnatt.

Nu är jag trött, trött och less. Man kämpar och kämpar, klipper gräset, ser hur ormarna slingrar sig. Att vara självständig är tufft. Att ha bott hemifrån sedan 15 års ålder har sina för och nackdelar. De mina vänner gör nu, har jag redan gjort i 5 år. Det är som att jag ligger fem år före. Sedan jag var femton år har jag tagit hand om en lägenhet, betalat mina räkningar, gått i skolan samt jobbat. Ibland leker livet, ibland är det en jävla uppförsbacke och jag är andfådd redan efter första steget. Med åren har jag lärt mig att det är ingen annan än jag själv som kan ta itu med problemen som uppstår, så istället för att grina, sova bort dagen och har ångest, så har jag valt att peppa mig själv, ta tag i problemet, organisera, styra upp. Helt enkelt ordna problemet. 

Denna dag är allt annat än bra. Känner mig helt tom och solen skiner, jag älskar solen men jag vill inte gå ut. Ångesten ligger där endå och tynger som en stor jävla sten. Kan inte andas. För tillfället ser jag helt svart och min lönespec lyser rött. Jag har tak över huvudet denna månad, det tackar jag för. Men nu orkar jag inte längre med det här. Att behöva vara oroat över min inkomst och hur jag ska klara mig. Orkar inte. 

Jag har gjort det jag kunnat idag, jag har ringt samtal, jag har skickat mail. Jag ska göra detsamma imorgon, har även lyckats fått en arbetsintervju. Så att gräva ner sig helt det gör jag inte, men solen lyser utanför fönstret och jag ska försöka sova nu. Då mår jag inte bra. 

Jag kunde sova någorlunda bra inatt iallafall. Med den gosigaste bredvid mig. Jag får tänka på att jag ska få vara med en person som gör mig glad senare, då kanske jag kopplar bort detta. En person som gör dig glad är bra, då skrattar ditt hjärta.