Ett slag på käften och jag ser svart, vaknar upp till verkligheten. Lite så känns det efter denna vecka. Det firades flitigt för 420, både hemma i kvarteret till en plats i solen på en av Djurgårdens bryggor. Det var underbart, det var solen, spliffen och jag. Med bobban i hörlurarna. Jag mådde riktigt bra. Nu ska vi vända på allting, för en plattform har två sidor likt ett mynt. Krona eller klave och den lite mörkare sidan är nu uppåt. Jag känner att mitt liv just nu cirkulerar runt de känslor och tankar som liknar en viss osäkerhet, ska jag lita? Kan jag lita på? När vet jag? Jag har en tendens att stänga ut allting riktigt hårt och verks kall som person, men det är bara för att jag är så jävla rädd att bli sårad, men hur fan förklarar man de, ska man dra klyschan " de e inte dig de är fel på, utan mig" då kan jag ju lika bra lägga ner verksamheten direkt haha. Jag är för stark för att trampas på, och nu ska jag ut i solen på en promenad, i need it so bad efter all munchies.

 

Tänk att en fördom är en ballong, och att din uppgift är att ta sönder fördomen, nåla sönder ballongen, fördomen. En ballong om dan, en fördom om dan. Är man inte tillräckligt öppen som person så tror jag det är väldigt svårt att se från ett annat perspektiv, eller att man är villig att ändra något man tycker och tänker. Det är mycket som i grund och botten handlar om kunskap. Kunskap är makt, visa din makt, men på rätt sätt och ingen jävel vågar trampa på dig. 

I många fördomar ligger oftast främlingsfientlighet, t.ex att man inte vågar fråga hur mycket klockan är för han som står där ser ut som "en sån där typ". Vadå sån typ? Kan man dra psykologiska parallaeller till personligheten så stämmer den oftast, och det grundar sig i kunskap, men att döma på förhand kan vara vilseledande. 

Jag är jävligt trött på fördomar, och normer till hur vi ska vara och bete oss. Jag är mig själv oavsett umgänge eller plats, det gäller att kunna läsa av situationen och vara lite melankolisk, på så sätt kan man handla moraliskt rätt och även vara sig själv. Jag är en helt vanlig tjej som är från en liten stad, men jag har jävligt mycket inom mig och är inte rädd för att lyckas. Jag är en sån person som kan bli glad för att andra lyckas, och sådana människor finns det få av, varför kan man inte glädjas åt någon annan? Skulle inte du vilja att någon glädjs åt din framgång? Jag har svårt att förstå sådana människor som måste trampa på andra så mycket att de höjer sig själva, hoppas dom sover gott om nätterna, svin. 

Så, på tal om trampande på andra. Vem älskar dig? Vart drar man gränsen till vem man älskar, och på vilket sätt älskar man personen? kärlek är väl kärlek. Som röda legobitar i ditt liv. Och de som trampar på, och hatar på, de är de svarta legoklossarna som du ska ha så få av som möjligt. 

Älskar du honom som du träffat varje dag på tunnelbanan sista tiden påväg till jobbet? Är det obesvarad kärlek? Du känner inte honom, hur kan du då älska? Älskar du han som alltid ringer dig 10 på kvällen och frågar om du haft en bra dag och önskar dig en godnatt? Eller tar du honom förgivet? Älskar du han som är otrogen och har sex med dig? Han sätter ju på dig så någon kärlekrelation har ni, inbillar du dig. 

Vart går gränsen för kärlek och hur ser den ut? är den som en röd tråd som växer emellan er, eller är det en pirrande känsla i magen? eller är det helt enkel den attraktionen och glädjen du känner när du är med en viss person? Ytligt eller inte det bestämmer du själv och jag tror att ifrån det så bygger man den kärlek man tror på, alla är olika och jag tror att alla har olika kärlekar att ge, på sitt sätt. 

Jag önskar jag kunde se en röd tråd till en person, skymta den lite o se om det kan bli starkare, jag är rädd att någon ska visa den och locka för att sedan klippa av den. Jag har fortfarande tegelmuren runtom mig. 

Galet längesen jag skrev, närmare ett år sedan. Ibland behöver man pausa både på gott och ont. Jag älskar att få skriva här men det gick till den gräns att jag blev för självupptagen på ett mindre bra sätt och jobb, sömn och tankar stod i vägen. Nu är jag tillbaka och det är fantastiskt hur man kan se genom en text hur man mognat och utvecklats som person. Vad som är skillnad ifrån förr, är att jag slutade jobba på nummerupplysningen och satsade helhjärtat på LG. Vilket känns som ett bra val även om det är ett krävande jobb, speciellt då jag bor långt ifrån kontoret och måste räkna med 2 Tim resa dit och hem, på natten. Jag trivs bra på jobbet och fortsätter sträva mot mina mål. Jag går även Mpowers Ledarskapsutbildning genom fryshuset som är ett år. den är otroligt givande och vi kommer gå igenom tre olika block, vi har redan gått igenom första, att gräva i sig själv. Det var en riktigt stor utmaning för mig och det var mycket hemska minnen som dök upp, mycket blandade känslor. Det som är bra med en sån djup självinsikt är att man verkligen inte kan förneka något för sig själv eller ignorera. Bearbetning är de bästa. Prata om problemen, hur kan man gå till väga för att de ska bli bättre? Och sedan göra det. Jag har även sökt till ungdomscoach till hösten och hoppas att jag kommer in på det. Den är en termin och det känns lagomt för en redan skoltrött tjej som mig. Jag bor numera i Täby i en fin etta, jag känner mig stabil i mig själv och jobbar på att grunda styrkan i mig själv och inte med någon annan. För vem har man när man står ensam kvar? Jo bara sig själv. Nu vet ni lite hur livet ser ut just nu, reggaen står mig varmt om hjärtat fortfarande och senaste konserten var kymani Marley på nalen, riktigt grymt, och det blev även en träff med honom, underbart. Onelove Cruise väntar runt hörnet igen, sedan har jag en massa sommarplaner som jag kommer ta med er på!

Efter en god natts sömn och en heldag på balkongen i solen med vybz kartel så är jag back on track. 
Var helt död igårkväll, det är inte förrän nu som jag hunnit tänka efter och reflektera vad som egentligen hände på båten. I helthet var det verkligen nicemode. Det som jag kommer komma ihåg mest och som gav mig energi i hela kroppen som jag kommer leva på länge, var när jag Karen patricia och sandro satt uppe på däck och kollade på när patuu dj:ade, dancehallcrew dansade och till slut flippade folket galet. Rastafarmor drog upp och dansade, hela däcket var fyllt med folk, solen sken och musiken pumpades ut ur högtalarna och försvann längs med havets vågor. Den dagen alltså. Bästa. 

Nu ska jag in till stan och äta middag med min kära syster som jag inte träffat på väldigt länge. Sedan ska jag vidare till rissne och ha grillkväll med folket.

Idag är det sommar. Idag känner jag det i hela kroppen.

 

Fulla brudar som precis gått av båten i stockholm.
 

Jamaicanfood! 

  
Sandra Paco el macoooo steker

 

 

 
Karen på buffén. Diggar mjölksvepet där bak hahaha 
  I riga.

nu drar jag!!! ses på båten alla reggaepeeep'z !!!     

Idag är det dan före dan, the day with the big D. Imorgon åker vi på one love kryssningen !! Jag har precis packat klart och inser att vi tjejer har fjuttiga problem som att välja vad vi ska ha med oss för kläder, skor, smycken etc. Fjuttiga problem om man gämför. Men ett stort problem när det ligger framför en. Jag har iallafall valt ut de plaggen jag älskar och jag kommer va sjukt snygg. Vad Du än säger.

Apropå Du. Folk. Vi. Ni. Att såra vänner medvetet är något jag aldrig kommer förstå mig på. Jag är glad att jag själv är så pass medveten om vad jag gör så att jag aldrig kommer såra någon, medvetet iallafall.

Nu är jag supertrött, denna vecka har varit en extremt bra vecka och det är mycket som vänt, uppåt, positivt. Jobbet gör mig lycklig och jag känner mig som en människa igen. Det är så värt att kliva upp på morgonen trots tröttheten som slår igen ögonen, då man vet att man får sova gott natten efter för att man är trött.

Nu ska jag ta det helt lugnt. Imorgon kommer jag vakna med ett leende på läpparna, som på julafton för ett barn.  

 

Man slår, sen går man. Man skapar problem och sedan flyr ifrån dem. Jag relaterar direkt personer som inte vågar ta sina konflikter. Som inte våga möta sina fel face to face. Vadfan är det för människa. Dom har något att jobba på.

Idag var första riktiga passet på jobbet, och med handen på hjärtat så kändes det riktigt riktigt bra. Vi får hoppas att chefen tyckte likadant. Folk är bra roliga. Endel är helt fuckade. En del vill man ge en kram, en del personer vill man smälla på käften o kalla dom fitta om och om igen. Men genom telefon så är man alltid glad, humöret på topp till kunderna. 

Efter jobbet åkte jag och kollade på en lägenhet i Sätra, not my cop of the. Ska leta vidare. Förhoppningsvis flyttar jag och Karen ihop. Time will tell. Efter det så åkte jag hem och städade, mejlade massa "viktiga" saker. Diskade, Lagade mat, tvättade och duschade. Hur hinner man med allt? Det undrar jag med. Jag är död nu och det känns som att det är någon som styr mina fingrar över tangentbordet. Jag känner mig som en zombie. Om jag nu vet hur en sån jävel kan känna sig. Bra fråga. Den kan vi grubbla vidare på. Jag säger Gonattish

Btw.. Igår var Lugna Gatan diplomeringen, den va rätt tung.