Direktlänk till inlägg 30 juni 2010
Alla har vi speciella minnen ifrån livet, kanske var det från gårdagen, kanske var det för 5 år sedan. Vi alla kommer uppleva nya äventyr som blir minnen.
Jag minns en gång när jag var i stockholm, jag var där ganska ofta som liten på grund utav att jag besökte sjukhuset där väldigt ofta. Min mor och jag brukade åka ner var tredje månad. Efter sjukhusvistelesen brukade hon alltid ta med mig in till stan för att shoppa. Jag kom ihåg att jag alltid hade det i hjärnan då det var extra tungt på sjukhuset, det var lättare att gå igenom saker då när man hade något ljust att se fram emot.
Det var ungefär när jag var 13 år, jag och min mor var i stockholm stad för att shoppa. Jag hade en vit kjol som det stod Jamaica på, ett par nya cheap monday skor och ett grönt linne. Sedan hade jag superlånga rastaflätor som låg längst ryggen då jag hade satt upp dom med endast ett par flätor som jag knytit därbak.
Vi gick in på punktshop, det var min favoritaffär när jag var mindre, dom hade allt med rasta man kunde tänka sig! jag var som i paradiset när jag gick in dit och jag peka på allt och sa " de där vill ja ha, och den där, den där också!" Det var aldrig nog! Jag gick lite längre in i butiken, det var trångt och smalt, jag såg en svart jacka hängandes där sedan såg jag rastafärgerna som gick längst armlederna och längst ner på jackan. " DEN HÄR SKA JAG BARA HA!" Jag provade den och en ung kille som jobbade där kom fram och kollade, sedan sa han " En riktig Rastalady!"
Den jackan har jag kvar idag och det komiska är att det är samma modell som tydligen är "inne" nu, collagejacka? .. vet inte vad den modellen heter men ja ni förstår nog.
Mellan himmel och jordmina val är svårasom att korsa jänvägsspårjagandes av eldens lågaEn inre plåga som försvårarvägen till mitt målmen när jag kommer fram ser jag folk som klirrar skåloch min enda rätta säger hej min sköna får jag lovgrattar mig fö...
Med tankar på både det ena och det andra så försöker jag skapa mig ett mönster, en rutin i vardagen. Allt känns lite lättare när någon möter en halvägs, det känns rättvist och mina krav på mig själv sänks och perfektion är inte längre det jag strävar...
God give hes hardest battles to his strongest people. Jasså? Men vad gör Gud själv när allting faller mellan stolarna och de som ska hjälpa är emot? Sätter Han sig på ballis med en kopp kaffe o tänder en cigg o tänker "Äh de löser sig" Nä, jag vet f...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 |
6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 |
|||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | |||||||
|